Många som följer oss tror kanske att framgången har genererat inte bara sjukt mycket medial uppmärksamhet, utan även många nya lovahz. Och det har det. Ojojoj vad mycket kärleksbrev vi får. Men det är inte bara en dans på rosor, utandet trillar även in ett och annat besviket mail från fänz som av någon anledning känner sig lite bortglömda. För att visa upp vår självkritiska sida har vi valt att publicera ett av dessa besvikna mail, så att ni förstår att vi tar det på allvar.
Jag måste säga att jag idag har blivit väldigt, väldigt upprörd. Som en trogen läsare jar jag varit inne på er blogg för att få mig ett "gott" skratt.Förrutom det så fick jag också möjligheten till att få lite information om er resa i staterna. Till min glädje avslutades det inlägget med en tävling där man kunde vinna en matlåda. Döm min förvåning (frånsäger mig ansvaret om det uttrycket kan ha blivit lite fel här, har aldrig riktigt greppat det) när jag inte kunde kommentera vilket man behöver göra för att vinna. Är det något elakt skämt? Att locka med guld och gröna skogar men att sen sätta upp ett hinder, ett krokben för vinst. Eller är tävlingen riggad kankse? Det här börjar lukta Blondinbella ocjh Kissiefasoner. Trodde mer om er.
Vänligen Ett tidigare troget men nu mest hungrigt fan.
Kära Ett tidigare troget men nu mest hungrigt fan – gud vad långt, för enkelhetens skull kan vi kalla dig "Josefin". Kära "Josefin", vi har ingen aning om vad som hände. Herregud, vi vet ju inte hur internet fungerar. Men om du "Josefin", ger dig till känna med ditt riktiga namn så skickar vi den del av falukorven som blev över efter korvstroganoffkoket (tie spänn för en falukorv!!! Gotta' love ICA Folkes).
Ibland skrivs det saker om oss; Fröknarna som i sin tekniska retardness inte själva lyckades lägga upp ett klipp på YouTube eftersom de inte visste hur det gick till. En del gillar klippet, andra inte. Precis så som det ska vara. Alla gillar inte pannkakor med sylt liksom (jo, det gör man). Anyhow. Vi får oerhört många fina mail, och vi är verkligen sjukt glada och tacksamma över all härlig respons. En del skriver andra, mindre smickrande saker men det är också kul. Det var någon som skrev att Amanda såg ut som en ekorre, någon orkade inte titta på Petra när hon sjöng och någon påpekade att Ebba såg ut som en kassörska. Sånt bjuckar vi mer än gärna på. För vi är så förbannat sköna.
Dock har vi aldrig bemött någonting som skrivits om oss, oavsett om det varit trevligheter eller morr. Något som vi faktiskt tänkte göra idag. Här om dagen twittrade en tjej om oss och skrev:
" ...är det bara jag som inte orkar med Erato-tjejerna? Har alltid sett dem som hotet mot min sorts tjejighet(=den ogulliga och sura)."
Oj oj oj. Om hon bara visste hur ogulliga vi kan vara. Här är till exempel ett foto som togs under en intervju med oss:
Inga carpe-diem leenden? Inga glädjande-hoppa-på-rosa-moln-gulligull-skratt? Näjuste! Här har vi tre hårda brudar och bilden avslöjar ju dessutom klart och tydligt att Ebba tänker "Fuck you".. Shit vilka rebeller tänker ni säkert nu. Mmjuste!
Sen är det ju kul att den twittrande bruden skriver "har ALLTID sett dem".. Alltid? Sedan oktober? Well, fröken Hyperbolanvändare.. Fortsätt du med att vara sur så tar vi oss en härlig lördagsstek med ett gott glas rött vin. För det förtjänar vi, oavsett om vi är gulliga och glada eller om vi är fula och sura.
Somebody wrote that we're always happy. Well this photo is an evidence of the opposite. Tadaaaah!
I slutet av november förra året fick vi en märklig förfrågan på vår mail: "Skulle ni vilja göra ett medley till alla Årets Låt-bidrag på Grammisgalan?" Svaret? - Hell yeah!
Jo. Såklart var vi nervösa men vi gillar på något sadistiskt vis att utsätta oss för skrämmande saker.
Nu är det gjort och vi överlevde.
Vi vill bara passa på att tacka Monki för kläder. FÄNKS! Vi hade också kunnat tacka Arla, men eftersom vi fortfarande inte fått någon kesoleverans så skiter vi i det.
So.. The Grammy Awards - check. It was a lovely evening that ended up in a snowball fight between Ebba and a random guy, some tacos and a lot of hugs.
Eftersom Alla hjärtans dag kan kännas lite halvtdeppig för oss singlar är vi otroligt nöjda över att Grammisgalan äger rum just denna dag. (Ja, vi vet att dagen också hyllar kärlek mellan vänner och familj men let's face it, primärt ligger fokus faktiskt på kärleksrelationer. Sånna där pussigullhärliga relationer.) Nåväl. Nog med bitterhet. Vi ska i alla fall dit, till galan.
Petra hoppas på mycket mat, Amanda hoppas på gratisbar och Ebba tänkte i vanlig ordning göra masken* på efterfestens dansgolv.
*Masken är en utvecklad dansform som innebär att man krälar (dansar?) sig fram på mage.
Tomorrow = the swedish grammy awards. We're gonna be there, dancing our asses off.
Vi har fått in många bra svar på vår rebus och ja – såklart var det New York vi snackade om. I skrivande stund sitter vi och trycker i oss kaffe med sötsliskiga smaker. Vi tar med andra ord seden dit vi kommer.
Vi ska däremot inte baka äppelpaj med Obama eller vara med i Letterman. Vi har blivit hitflugna av ett jävligt hippt band för att lägga några sångspår på deras nya skiva. Eftersom vi gillar att vara hemlighetsfulla kommer vi att vänta med att meddela vilket band det rör sig om. Vi utlyser istället en tävling — vilket band tror ni att vi snackar om? Den som gissar rätt får en matlåda med korvstroganoff och ris på posten (Ebba gjorde storkok i helgen men det blev tyvärr inte så himla gott, så nu delar hon med sig lite).
Det där som vi hade i göringen, ni vet?.. Well.. Det har med en studio att göra. I måndags var vi nämligen inne i en sådan och sjöng lite.
Vi tänker oss ungefär att det såg ut såhär: Toner som liksom flyger runt lite.
Men så sött var det nog inte. Eller så sött var det inte. - Petra hade inte tvättat håret, Amanda hade öroninfektion och Ebba hade mat mellan tänderna.
Nåväl.. Efter alla hjärtans dag kommer ni att få smaka lite på kakan som vi bakat.
We did some recording this monday.. You'll see what we've been up to after Valentine's day.